På tur....

Eftersom vi var lediga idag, tänkte vi passa på att få en härlig dag i backen. Vi ladde rejält med müsli och fil, en sk. fjällfrukost.
Vi tänkte att vi skulle testa backarna i Ullådalen, men backarna där var lite för enkla för oss, så vi begav oss närmare skutan för att få lite finare åkning. Efter att vi kommit fram ner till VM-8:an genom en mängd transportleder, märkte vi till vår stora förvåning att liften var stängd. Skit tänkte vi, och satte oss för att vänta på nästa skidbuss till Rövknullen, för att därifrån ta oss ner till Ullådalen igen. Skidbussen rullade efter ca: 30 min in och vi satte oss bekvämt. När väl kom fram till Rövknullen märkte vi att liften upp till toppen även den var stängd, och bara knappliftarna i barnbacken var öppna. Vi tog några åk i den backen, och till slut tänkte vi att vi skulle börja dra oss tillbaka till Ullådalen, frågan var bara hur. Vi kom på den brillianta idén att vi skulle gå upp för backarna och sen glida ner tillbaka till bilen. Snöstormare blev allt mer intensiv, och vi var bara halvägs upp för första backen i Rövknullen. Svetten rann ner för ryggen, och energin sjöng på sista versen. Men vi var tvugna att fortsatta, för våra liv! Ett otaliga gånger satte vi dessutom pjäxan i ca en halvmeter lössnö, vilket inte gjorde saker och ting lättare. Ett annat problem som vi stötte på var att skyltarna som visade vilket håll man skulle knata åt, satt förstås åt fel håll så att man bara såg dem om man kom uppifrån, så vi var tvugna att gå upp, med pjäxorna på och skidorna lutande mot axeln, för att se vilken väg vi skulle ta. 40 minuter senare ser vi 2 pistmaskiner i full fart upp mot backen, och oss. Vi trodde förstås dom skulle stanna och fråga vafan vi gjorde uppe i backen, dessutom på väg uppåt, när liftarna har stängt, och vi hoppades även det för att fråga om vägen, och kanske till och med få lift ner. Men pistmaskinerna stannade ungf. 30 meter nedanför oss, och stod kvar där. Så vi fortsatte vår vandring på fjället. Efter ett tag sade vårat lokalsinne att vi befann oss tillräckligt högt upp, så vi satte på oss våra skidor och gled sakta snett ned mot det vi hoppades var Knullådalen. Mycket offpiståkande senare hade vi inte blivit ett dugg klokare. Åt alla håll var det bara fjäll och snö, och inte ett spår av en välpreparerad pist. Dessutom började mörkret sakta tränga sig på, och snön yrde ner. Men vi fortsatte vår vandring, vi litade på våran instinkt, och yttligare några kvartar senare fick vi syn på 2 längdskidåkare, som vi frågade om vägen. "500 meter ditåt" sa och pekade den vänlige damen. Tack sa vi och kunde inget annat än fortsätta.
Kort därefter såg vi parkeringen där vår älskade clittan stod, och aldrig har det varit så skönt att komma hem till fjällvagnen efter en dag i backen som det var idag. Där väntade pyttipanna och rikligt med ägg, samt en härlig dos av BBB.
Dessutom har vi varit duktiga ikväll och tagit tag i vår växande tvätthög. Tvättmaskinen borde vara klar ungf samtidigt som vi skriver detta. Så nu ska vi hämta våra rykande rena kläder.
Piz Out.